toruns

Okej, sjukt. Jag visste det egentligen längst bak någonstans. Nu gick det upp för mig att detta är på riktigt. Jag är i chock. På ett rätt bra sätt dock (eller? menade jag det där när jag skrev det?). Men ändå, sjuka sjuka sjuka värld. Ni kanske vet vad jag menar, eller så vet ni inte det, det spelar ingen roll, poängen är att människor slutar aldrig att förvåna mig. (Jag trodde inte det om dig)


Jag vill ifrån den här staden nu, det finns inget mer att upptäcka, ingen mer att hitta. Äventyren är slut och luftslotten har gått sönder, verkligheten haglar ner under otäcka åskmuller, allt är grått och min enda ljuspunkt i denna gudsförgätna stad är mitt vackra höstlöv med rosetter i håret.

Jag måste snart dra söderut. så fort allt är klart, då sticker jag och kommer aldrig mera tillbaka. Räknar med nio månader, det är som att föda ett barn. Barnet skall heta Julie, för det är då det kommer. Vi ses om nio månader Julie!


drakar skall jag flyga som flickan på bilden

främmande djur skall jag möta

vackra sommarnattsgator skall jag vandra, kanske i paris?

och soluppgångar skall jag se

Det är inte långt kvar tills det nya äventyret börjar.