världens bästa skola!
Folk tycker ju uppenbarligen att jag skall fortsätta skriva om ingenting och allting. Men tina (ingen aning om vem du är btw, har du ingen egen blogg?) undrade vart jag går i skola. Så nu tänkte jag tillägna detta inlägg till världens enligt mig bästa skola. Sturegymnasiet.
På Sturegymnasiets Teaterinstution går jag i årskurs tre. Jag har de bästa lärarna någonsin:
Margareta Ek - regissör (som nyligen fick Elsa Grave-stipendiet, hon är den person som satt upp flest Elsa Grave-pjäser i sverige) som med järnhand styr in oss i de rätta tankebanorna, regisserar oss, driver igenom alla spännande kulturhändelser i halmstad och talar om för oss att vi har för skarpa hjärnor för att ens kunna misslyckas med något,
Thomas Karlsson - teaterpedagog som lär oss yoga-ish övningar och masserar alla som har ont (mest mig och amanda)
och
Peter Bengtsson - tekniklärare/alltiallo/medverkar-alltid-på-ett-hörn/går-inte-att-sätta-stämpel-på som på ett humoristiskt vis lär oss om ljud- och ljusteknik, hjälper oss att bygga kulisser, och kommer med roliga och flummiga idéer.
Ann-Margret Lindgren - teaterpedagog bör också nämnas, även om vi inte har henne så mycket längre. En oerhört humoristisk kvinna som man alltid kan prata med om man är ledsen (som jag ju är ibland).
Sturegymnasiet ligger i Halmstad, och dit flyttade jag när jag var femton år för knappt tre år sedan. Jag lärde känna en tjej som kom från Halmstad men flyttat till min lilla ö Gotland för att gå på Filmgymnasiet där. När jag sedan skulle söka till gymnasiet och insåg att jag tvunget måste lämna ön om jag skulle kunna bli någorlunda lycklig (och tvunget ville gå teaterlinjen också) så tipsade hon mig om Sturegymnasiet i hennes gamla hemstad.
Så jag åkte dit och gjorde intagningsprov, och jag gillade det. Sen flyttade jag, liten men orädd var jag. Och det var det bästa beslutet jag någonsin tagit.
Det var historien om resan hit, en annan gång kan jag berätta om alla gånger jag gråtit och längtat efter min älskade mamma, de gånger jag haft panik över min boendesitutation, alla de gånger pengarna tagit slut för tidigt och jag inte haft råd att köpa mat, men också alla gånger mina fina vänner räddat mig. Gång på gång. Det är en solskenshistoria, min historia, men även solen skyms av moln ibland. Just nu är jag glad, men inatt skrev jag en text som inte var så glad. Den lägger jag in så småningom.
Nu börjar saris bli lite trött på mitt eviga skrivande tror jag, så jag skall slita mig, och gå och FÄRGA HÅRET!
pUSS
sista blondbilden tagen i skolan idag:
senare kommer första brunhårsbilden för denna omgång! (har ju haft det förut, youaredreaming.bilddagboken.se)
