toruns

Nu sitter vi här igen, i en datasal och vill verkligen gå hem men ändå inte. Det skulle kunnat vara deprimerande om det varit någon annan, men nu är det vi, och vi gör precis vad vi har lust med, och just nu har vi lust att sitta i en datasal med dåliga datorer dåligt ljus fastän solen skiner utanför. Jag tycker om oss.

Tittade på en fin djurfilm om en buffelunge som blev fångad av lejon och en krokodil men vars flock hämtade alla andra i flocken och jagade bort lejonen. Vackert.

Nu skall vi gå in till stan och hitta nåt fint till ikväll. Och köpa bussbiljett långt bort till falkenberg. Det kommer bli fett!

Vi ses i falkenberg hörrni allihopa! PUSSPUSS!


PS. sista föreställningen av Don Juan - från hål till hål igår gick väldigt väldigt bra. Det var nästan fullsatt vilket det aldrig tidigare varit, alla skrattade mycket och vi fick applåder när min mustasch ramlade av mitt i slagsmålsscenen. Ja, jag började skratta. Först ser jag antonis blick fyllas av skratt innan han vänder sig om och knäcker sig, sen står jag jättenära miccha ansikte mot ansikte och ser henne kämpa för att inte knäcka sig, och samtidigt förväntas jag skrika ut en lång vredesfylld utskällning. HUR gör man det? Jag knäckte mig, fick applåder, skrattade lite till, försökte få fast mustaschen, vilket inte gick, den hängde längst ut i ena änden, sen drog jag efter andan och sa om repliken, sen knäckte jag mig igen och så höll det på tills jag gjorde sorti med repliken "ja ska min sjeel tal om de häär fö henns mosta!". Men det var tydligen nyckeln till framgång, tappa mustaschen så får du applåder!